Han körde en Opel av tidig 60-talsmodell och ansåg att den var höjden av tekniskt kunnande och komfort.
Enligt honom var all tillverkning och “modernisering” efter det således helt i onödan och endast till för de kommersiella krafterna och för de profithungriga att sko sig på den stackars konsumenten.
Kameran var helt i linje med hans ståndpunkter, en Praktica FX2 som tillverkades mellan mars 1958 och juni 1959, helt mekanisk utan moderniteter som batteri och ljusmätare.
Han hade visserligen hört talas om den digitala världen men han menade att inget slår en 35mm negativ färgfilm i en 36 bilders rulle. Kopierad på en 13x9cm halvmatt papperskopia.
Praktica FX 2 har optiken Trioplan 1:2.9/50 V Meyer-Optik Görlitz och skapades av chefskonstruktören Siegfried Böhm. Kameran har en uppfällbar sökare med bildkomponering direkt på mattskivan. Detta ger bilder tagna i midjehöjd vilket ger en oförvrängd fotograferingsvinkel av omvärlden och inget slår en skarp normaloptik med måttlig ljusstyrka.
Praktican hade han tagit över efter sin far och FX2:an hade tagit underbara bilder av honom som liten parvel 1962 och då duger den lika bra 2012.
Kanske var det så eller så har jag helt fel 
Helt underbart formulerat!! Jag känner många i den klassen.
Så skoj att du gillade texten
Jag säger som Monet: helt fantastiskt skrivet!
Och vilken härlig bild med mycket k ä n s l a!
Tack!
Jepp, så har vi det…
Inte Larsson?!
Vilken duktig och fascinerande skribent du är – du är inte bara en mästerfotograf!
Tack BP!
Ja verkligen fin text! Och väcker minnen, min far var Opel trogen… Kadetter, Rekordar blommar upp i ens minne. Min första systemkamera vart en Praktica. Lysande bild!